och världen håller andan, igen.

Vi är en av alla, du är alla eller kanske är du ensam? vi är små, vi är svagast men ändå känner vi oss starkast och bäst. Lever inte som vi önskar, utan drömmer om hur vi skulle velat leva. Granskar oss själva som monster eller kanske som en skönhet: sådant är det endast du som kan påverka. Jag påverkar dig, du påverkar mig och den jag blev påverkad av blev påverkad av dig, förstår du hur jag menar? Tänk till: Det är inte ordagrant det är tankar om världen, livet och ja, i princip allt.
Ska vi klara oss bra, eller ska vi leva efter det vi inte har? Ta det vi får eller kämpa ännu hårdare för det vi kan ha?


Jag slutar helst nu, jag tror du förstod, annars kämpa för det du vill och var den du alltid velat vara. för strange is everything.

"men vad är konstigt då?"...

- Ingenting är konstigare än vad vi gör det, alla har vi olika sätt att se på saker. Sluta klaga på allt och acceptera att vissa människor i din omgivning kanske vågar lite mer och inte klagar, det är dit du vill komma.

Tack; Tove.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0